Endorfindans & oväntat löppass

Klockan är 18:04 och jag har pluggat spanska hela dagen. Bokstavligen från det att jag kom hem från morgonpromenaden vid 9-tiden tills nu. Jag behöver en paus, behöver få tankarna på annat så jag drar på mig löparskorna och bestämmer mig för att jogga kilometern bort till gymmet, gymma och sen gå tillbaka och duscha hemma. Träningskläderna har jag redan på mig, det har jag haft hela dagen. Så är det när man inte kommer utanför lägenheten, spanska och mer spanska!

Ett löpsteg blir två, jag joggar bort längs min gata. Springer runt ett par på promenad, tittar över gatan och springer över två korsningar. Stannar vid rödljuset tills bilarna har kört förbi, springer vidare. Löpstegen är bra idag, det är skönt att komma ut.

tjej i träningskläder

Halvvägs kommer jag på att jag har glömt min gymhandduk. Skit samma kan man tänka, jag torkar av bänkarna med papper, men det vågar man inte riktigt här. Nepp, här är de väldigt känsliga med sina regler och en handduk är en handduk. Men löpstegen är ju bra och det är molnigt ute, som gjort för en löptur.

Springer vidare, förbi gymmet. In i parken, Parc de la Ciutadella, där det finns en slinga på dryga två kilometer. Skorna knastrar mot gruset, jag springer fram och tillbaka i parken (nej, den är inte så stor…). 1 200 m, 1 600m, 1 800 m, 2 135 m. Springer förbi gymmet igen, genar över ett torg. Hostar till när jag springer förbi ett par rökare, snälla, låt luften vara frisk istället!

Väl hemma stannar jag en stund utanför lägenheten, pustar ut, stretchar lite längre än vanligt. Endorfinerna dansar i kroppen och huvudet är avslappnat. Gymmet? Det ser jag fram emot en annan dag…!

2 comments

Write a response

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Close
Close