Om jag hade några förväntningar på skidåkning när jag lämnade Göteborg? Nja, eftersom jag stod i t-shirt och planterade växter i trädgården strax innan jag skulle åka kändes det konstigt att packa skidor och pjäxor – men man kan ju inte åka till Åre utan.
I lördags gav jag mig upp via Ullådalen (svajjig snö med bruna fläckar), till Stendalen (kallt men hårt och isigt) och vidare till Tväråvalvet. Bara nedre liften var öppen och det var total white-out blandat med lite solglimtar, men eftersom det hade snöat på natten var det fin kallsnö bredvid liften som hade blåst ihop i fina, fluffiga fält. Att få fina åk utanför pisten i maj var helt klart oväntat – men när man får det tar man ett extra åk. Och ett till. Och ett till. Så kul!!!
Söndag förmiddag tog jag VM8an upp, här nere är det ingen snö utanför pisten, men så fort jag kom upp till VM8-platån var det vitt och fint. Vidare bort mot Rödkullen, Ullådalen, Stendalen med förhoppning om att kunna repetera gårdagens åk i Tväråvalvet.
Väl där var även övre liften öppen, så jag tog mig upp till toppen och tänkte ta Gästrappet ner som ett sista åk för att ta mig tillbaka. Och när Störtloppet levererar mjuk kallsnö-manchester och man får ett grymt sista åk, följt av fin slushåkning i Gästrappet ner får man call it a season och avsluta här.
Så oväntat fin skidåkning i Åre, trots en snöfattig säsong. Tack för den fina avslutningen på skidsäsongen, nu är det officiellt vår, mountainbike och vanlife på gång!
