Tre år sen lämnade vi huset med en 6-månaders tiny, och i oktober landade vi tillbaka i huset igen med en 3.5-åring och en 1.5-åring. Med ny van, och katterna har fått flytta hem igen.
Hur känns det att komma hem? frågar alla, och jag svarar alltid samma. Det känns bra. För efter tre år iväg, tre år i campervans och hyrda hus och hyrda lägenheter är det skönt att få komma hem. Hem till mitt basecamp, hem till min inredning och mitt hus. Att landa. Att ha en vardag igen är ovardagligt, och känns som ett kul nytt kapitel.
Att vara ifrån varandra än med varandra 24/7, att få tid till egen reflektion och egna behov. Fokusera på jobb och träning, inreda och fixa med trädgård. De senaste veckorna har varit fulla av jobb. Hjärnan har varit fullmatad med idéer efter ytterligare en föräldraledighet och det finns massor kul att ta tag i. Träffa vänner, titta in i stan, handla allt som behövs för livet hemma.
Inskolning av två kids som är vana att vara med sina föräldrar och varandra hela tiden, där deras trygghet inte längre kan tas för given och vi behöver visa dem att vi finns även om vi inte alltid är tillsammans. Packa upp, packa ner, slänga, sälja. Sakta, sakta bygga upp livet här igen, utan flyttkartonger och lådor och saker i vägen i alla rum. Ett hus, en plats att bo på, ett hem!
Bloggen & insta kommer få mer tid när livet landar igen. Känns kul, det var länge sen jag var kreativ och systemkameran är inte bara nerpackad utan finns faktiskt tillgänglig i vardagen. Jag är pepp på att skriva mer om vanlife och livsdesign och investeringar och allt därimellan! Vad vill du läsa mer om?
