Regnet slår mot taket och jag tittar ut över Danmark. Sitter i campervanen och ser hur vattnet rinner längs framrutan, hör hur vinden blåser utanför den stängda sidodörren. Vi har bott i vanen i snart fyra veckor – och det känns som hemma. Ett lite mindre, lite mysigare, lite trängre hemma. Konstigt ändå hur lätt man anpassar sig – första veckorna var lite mer ansträngda, men nu skulle jag kunna bo här i månader.
Vanlife är lugn. Minimalism. Hög mysfaktor och lite irritation eftersom man bor två stycken på 6 kvm varav hälften upptas av en säng och en fjärdedel av möbler. Frihet, massor av små beslut men inga måsten.
Jag drömmer om skidåkning, och njuter av varma sommardagar. Beställer lavinryggsäck för vinterns äventyr, tänker på klara höstdagar som är fyllda med alla färger från den gröna, röda och orangea färgkartan. Tycker det är skönt att surfa i tunn våtdräkt, och att inte frysa när jag står i bikini och torkar efter ytterligare en timme på vattnet.
Äter glass, älskar sommaren och får lite av allt på en gång – tänker på härliga minnen från förra vårvintern då vi drack Möet på en fjälltopp i Norge efter flera timmars kämpande uppför med skidor, har en underbar sommar och smider planer och drömmar för kommande vinter.
Jag älskar att leva i nuet och njuter av att göra det, just för att det nog inte är min starka sida. Jag är lite dålig på det ibland, precis som du troligen också är, och en himla massa fler människor som lever i en värld fylld av sociala medier, planer, stress och mängder av möjligheter.
Jag älskar att njuta av stunden, samtidigt som jag alltid har tusen planer, tankar och idéer. Alla de där grejerna jag vill göra, alla platser jag reser till och nya grejer jag testar – det handlar ju inte om att INTE vara nöjd med det man har. För det handlar om precis motsatsen – att se till att man ständigt ÄR nöjd med det man har. Att se till att alltid följa drömmarna, att utvecklas, att inte stagnera och att förutse vad jag behöver framöver för att må bra.
Att inte hamna i någon vardagslunk där det helt plötsligt har gått 10 år när det känns som 10 minuter, och man inte förstår var tiden har tagit vägen. But hell, det får gärna gå 10 år när det känns som 10 minuter – så länge tiden har gått fort för att det har varit så himla härligt!
Outcome av det här inlägget? Oklart när jag började skriva det, men nu i efterhand tror jag att det handlar om detta:
Lev för fan & ta vara på livet!
Kommentera gärna nedan eller klicka på hjärtat om du gillar inlägget!
