Dagar när det regnar på tvären, när det är blött och dimmigt och när det är riktigt höstruskigt, då får jag energi. Det känns helt ok att byta ut träningsgarderoben till lite tjockare tights, leta fram buffen och trailskorna. För att springa i en regnvåt skog, höra smattret mot gula löv i träden och känna regndropparna som tar sig igenom träden är så himla skönt.
Öka i en uppförsbacke, parera stenar och hala rötter, hoppa ner på stigen från en större sten och låta benen springa av sig själva i nerförsbacken. Att undvika att bli lerig är ingen idé och visst är det lite befriande när man har trampat i första lerpölen – nu är det bara att köra på!
Öka sista biten, maxa, klicka av löparklockan, händerna på knäna och bara andas – I made it!
Massor av syre i luften, det är inte lika varmt och svettigt som på sommaren och om man dessutom springer efter jobbet kan man få avsluta löppasset till en fantastisk solnedgångsutsikt över sjön. Eller – något som nästan är ännu häftigare, en fantastiskt vacker dimma som bäddar in hela omgivningen i vitt fluff.
Nej, hösten är helt klart min melodi!
Mm, håller med. Det där är magiskt. Regnet ger en energi. Och såå härligt är det :)
Vilja bilder! Och vilken klockren beskrivning! Håller helt med, och när en gjort första vattenpölen och bara kör på… det är träningsglädje. :)
Håller med till fullo!
Den där löp/vandringsrundan får vi ta snart! :-)
Kram M