Skidåkning. Det är kul, jag är hyfsat duktig och jag tar mig ner överallt på ett vettigt sätt – jag har ju åkt skidor sedan jag lärde mig gå! Jag lyckoskrattar i hjälmen åt något perfekt åk då och då, när carvingsvängarna sitter eller 10 cm lössnö flyger runt skidorna i den nypistade backen.
Men det tar liksom lite stopp där. Jag utvecklas inte riktigt, jag slöåker och tittar på utsikten och njuter av fina åk när det är så perfekt i backen som på bilden. Någon som känner igen sig?
Jag har funderat lite över vad som gör skillnaden för hur duktig man blir på något. Vad som skiljer en person som blir bra på något jämfört med en person som inte utvecklas. Jag tror mycket handlar om bekvämlighet, att vi gör som vi alltid har gjort. Kombinationen att inte gå utanför sin comfort zone, att inte utmana sig och att dessutom inte lägga lika mycket tid som man ofta gör i början gör att vi inte utvecklas lika mycket.
När jag testade offpist häromdagen hände något. Det blev svårt igen, roligt svårt (inte sådär is-puckel-tråkigt-is-puckel-svårt som skidåkning också kan vara…). Jag var tvungen att tänka efter, åka aktivt, tänka på kroppspositionen och viktfördelningen på skidorna. Jag garvade högt efter varje vurpa och var sjukt nöjd över de bra svängar jag fick till. I want more!
Så jag googlade “How to ski offpist” och hittade en bra YouTube-kanal med massor av korta filmer för alla möjliga typer av tips för skidåkning – allt ifrån filmer för totala nybörjare till filmer för offpistexperter. Grymt kul, nytändning helt klart! Att börja tänka på hur jag åker även i pisten, att se dåliga backar som utmaningar och att åka aktivt hela tiden gör skidåkningen så mycket roligare.
Kolla in filmerna här, de är bara 2-5 minuter långa och ger riktigt bra, konkreta tips som är lätta att ta till sig. Ha det så kul i skidbacken!
Håller med i allt – och det som gjort skillnad för mig är att ta privatlektion då och då, säg vartannat år. Efter det ökar fokus på teknik och jag känner att jag utvecklas.
Offpist kämpar jag fortfarande med men det är också det jag verkligen vill lära mig. Alla som jublar över offpistens åkglädje kan ju inte ljuga liksom!
Har du lyssnat på sista poddavsnittet (att resa-podden) med Sofy som gäst? Vi pratar mycket skidåkning och känslan. Igenkänning och inspiration hög. :)
Nej, men tack för tipset, den ska jag absolut lyssna på! Håller med dig, privatlektioner är bra så länge man får rätt lärare. Offpist verkar galet kul, bara de små åken jag har gjort har varit så sjukt roliga!
Jag utmanar mig varje gång jag är i skidbacken. Men det handlar nog mer om att jag började åka utför när jag var 19 bast och typ är lite rädd VARJE gång… ;-)
Ja, men det är roligt på ett sätt för då måste man utmana sig och lära sig, vilket gör att det blir roligare. Jag blir ju liksom lite slö… ;)
eller så väljer man att utvecklas aktivt precis som Lisa sa; man är aldrig fullärd som skidåkare. duktiga löpare har löpcoachare – duktiga skidåkare kan ha skidcoacher. dock skiljer sig stil åt mellan olika länder och kulturer; dvs finns stora skillnader mellan tysk och kanadensisk skidåkning till exempel – och även fler kulturer. finns ett kul klipp på det på youtube, och om jag hade kommit ihåg vad det hette hade jag länkat, haha.
Jo, det är precis det jag menar! Antingen väljer man att slöåka och bli lite bekväm (det är ju lätt att hamna där när man är duktig nog att ta sig ner överallt på ett hyfsat sätt) eller så väljer man att utmana sig själv och tänka på tekniken, precis som jag tog tag i att göra med videofilmerna. Klart man kan ha skidcoach och det är verkligen så nyttigt med privatlektioner på skidor – dyrt men väl värt pengarna! Tog en 3-timmarslektion förra året, riktigt bra!