Hej från Squamish!

När vi rullar in bland bergen i Squamish känns det som hemma. Luften är kallare, bergen höga och människorna trevliga.

För äntligen är vi här! Vi fick en smått kaosartat början på resan med att inte vagn eller babyskydd kom fram. Och utan babyskydd kan man inte ta sig någonstans med taxi, så vi var strandade på flygplatshotellet där vi stannade en natt till onsdag. Philip fick själv ta en Uber till hyrbilsstället på onsdagen och hämta vår RV, och sen skulle vi vänta in väskorna som skulle komma med flighten samma eftermiddag.

Väskorna framme, let’s go to Canada! Våra PCR-test som vi gjorde innan vi åkte räckte ju i 72 h, så vi behövde korsa gränsen mot Kanada under onsdagskvällen. 3.5 timmes körning i mörkret kom vi äntligen fram till gränsen, bara för att bli nekade – tydligen behöver PCR-testet göras i USA. Kul.

Så vid 2230 så försökte vi hitta någonstans att stå över natten, inte heller det det enklaste. Lägg till en stor portion jetlag för vuxna och en bebis som är vaken 3 timmar mitt i natten pga tidsomställning. Ibland undrar man vad man håller på med… Men det löste sig, vi gjorde ett nytt PCR-test strax söder om gränsen I torsdags och nu är vi här!

Squamish. På väg till Whistler. Berg och bald eagles. Ser fram emot att shoppa snygga kepsar och andas bergluft. Det är fantastiskt fint här – och då har vi bara varit här i två timmar. Och allt det jobbiga är ju bara ett kvitto på att det är så himla värt det, för det är liksom det som kräver lite extra av en som också ger det lilla extra tillbaka!

Här hänger vi ett par dagar, eller en vecka, eller faktiskt så länge vi har lust med. Sen hoppas vi på att ta färjan över till Vancouver Island, och efter det spenderar vi nog lite tid i Vancouver innan det bär av mot USA igen.