Ibland har man tur

Regndropparna hörs mot altantaket utanför och planen är att springa. 7 km står på schemat och jag har skjutit fram det länge så nu är det verkligen dags att ta tag i det. Tänker att om en timme är jag tillbaka och kan ta en varm dusch, vatten är bara cloud pee och inget man dör av.

IMG_8113.JPG Springer alltid för fort så det blir sådär skitjobbigt, så jag tänker att jag ska ta det lugnt. Hålla mig runt 170 på pulsklockan och varken öka eller minska tempot. Ta mig runt, det är trots allt länge sen jag sprang 7 km (rehabhistoria & program för löparknä/hopparknä här) och jag har inga kilometertidsmål.

Joggar längs 8an i Skatås, börjar som vanligt från Härlanda tjärn. 3,5 km och sedan vända. Springer längs en liten tjärn i skogen, förbi några gäss. Fåglarna kvittrar och bladen är ljusgröna. Ja, ljusgröna, sådär krispigt gröna. Brukar de inte vara det i början på maj? Hello late summer!

Vid 3,41 km tänker jag att jag likaväl kan fortsätta runt och gå sista kilometern, det är roligare att upptäcka nya vägar än att vända tillbaka. Håller min plan och blir omsprungen flera gånger, men det spelar ingen roll. Det är det fina med att träna, du bestämmer själv hur fort du vill springa eller hur mycket du vill lyfta. Jämför dig inte med någon annan!

Vid 7 km bestämmer jag mig för att springa i mål, jag orkar ju utan problem hålla ut en kilometer till. Said and done – 8 km avklarat och en stund senare är jag tillbaka i en varm skön dusch. 8 km, den heliga 8an, är avklarad för första gången på ungefär 3 år. Happiness!

Regnet? Det slutade precis när jag började springa. Ibland har man tur.

2 comments

Write a response

Leave a Reply to Träningsblogga - Ida Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Close
Close