Jag älskar flygplatser!

Jag har haft många långtråkiga byten med massor av timmar på flygplatser. Jag har försökt sova på golvet i New Delhi, men vaknat av 1000 myggbett. Jag har blivit fast och fått en oplanerad natt i Houston p.g.a. överbokat flyg. Jag har hamnat i världens tråkigaste del av JFK-flygplatsen i NY i alldeles för många timmar utan något annat att besöka än ett stängt café. Jag har varit smått nervös på inrikesflygplatsen i Nepal, när jag skulle flyga till Lukla, som klassas som en av världens farligaste flygplatser (bilden ovan). Jag har varit spysjuk i världens längsta visum-kö i Bangkok. Jag har sprungit med massa handbagage och nyshoppade ölglas från Ron Jon surf shop över hela Newark för att hinna med rätt flyg, för att inse att de har bytt gate till andra sidan flygplatsen.

Men, jag älskar ändå flygplatser! Det är bara att följa med flygplanslunket, gilla läget och se fram emot att komma fram eller komma hem. Läsa böcker, shoppa, titta på människor på väg, ta en fika på ett café.

Stress. Förvirring. Glädje. Lugn. Tristress. Shopping. Förhoppning. Finns massor av ord som kan kopplas ihop med flygplatser. För mig är flygplatser förväntan, spänning, äventyr. En ny resa, en ny upplevelse. Ingen stress, mer än möjligtvis lite tidspress någon gång då och då. För på en flygplats kan du inte göra något mer än att ta det lugnt, vara i tid och gilla läget. Inget hemmafix, inga möten, ingen jobbstress. Just då kan du bara gilla läget och ta det lugnt – visst är det lite skönt?

Förväntansfulla människor på väg till nya upplevelser. Affärsfolk på väg till möten i andra länder. Barnfamiljer på väg på välbehövd all-inclusive. 18-åringar på väg på första backpacking-resan. Och så jag, på väg på äventyr igen!

På väg in över Grönlands inlandsis 2011.