Sätter mig i taxin och andas in. Det är midnatt och luften är kylig, men samtidigt fortfarande ljummen efter en varm dag. Det strömmar klassisk portugisisk musik från radion, och vi pratar en mix av alla språk, jag och den rynkiga, 70-åriga mannen i hatt som kör taxin. Lyckan och känslan att vara i stunden, på resande fot, utomlands igen.
Gud vad jag har saknat att resa. Intrycken, kulturen, människorna. Förväntan på flygplatsen, språket och problemen som dyker upp när metron från flygplatsen helt plötsligt är avstängd och taxikön är längre än längst.
Vi har landat i Linköping, och blivit knockade av förskolebakterier. Förkylning, feber och kräksjuka tar på krafterna. Liksom att packa upp flyttkartonger. Och det tar på på inspirationen, skrivkramp fick en ny betydelse och det har inte känts motiverande att skriva.
Jag har ju egentligen massor att skriva om. En summering av ett år som föräldraledig, ett år på resande fot fyllt av äventyr! En sommar i campervanen, roadtrippande i Alperna med massor av cykel och vandring. Fina bikeparks i Alperna och bubbelprovningscykling i Champagne. Vi får se, det kanske kommer.
Men nu är jag här. I Portugal. Ni vet det där lugnet man kan få när man kommer hem från en lång resa? Lika stor är lyckan att vara på resande fot igen. Titta på människor, blogga från caféer. Dricka nypressad apelsinjuice och äta brunch på härliga restauranger. Lyssna på det (ibland öronbedövande de) livet i storstan. Inse att man har tagit på sig för mycket kläder, även om det bara är t-shirt och långbyxor, och att solen värmer mer än väntat. Att titta ut över havet och känna den varma vinden.
Jag är i Lissabon, passade på att ta ett par dagar här innan jag åker söderut, på jobbhäng i Alentejo med Lapoint. På finaste surfcampet! Ska bli kul att träffa alla kollegor igen, covid satte ju stopp för de planerna och eftersom vi alla jobbar på distans så ses vi inte så ofta.
Men först, dags att se vad Lissabon har att erbjuda den här gången!
