Vi landar kl 22 i New Delhi utan en rupie på fickan, det finns inga pengar i bankomaterna och poliser med automatvapen blockerar växlingkontoren på flygplatsen. Det är omöjligt att ta med indiska rupies från utlandet och här accepterar ingen kortbetalning.
Två dagar innan vi skulle åka till Indien förklarades alla 500- och 1000 rupiesedlar ogiltliga över en natt och vi insåg att vår resa till Indien inte skulle bli så enkel. Hundratusentals människor köar i timtals för att växla in sina pengar och det finns inga pengar i bankomaterna. Och i Indien betalar man med kontanter; kortanvändandet är reserverat för finare, dyrare ställen.
Att få ut indiska rupies i Laos är omöjligt, men i Bangkok (stopover) skulle vi kunna få ut indiska rupies i 100-rupiesedlar (13 kr). Vår reskassa, över 7000 kr i 13 kr-sedlar: över 500 sedlar. Men vad gör man inte? När vi kommer till Bangkok säljer ingen rupies längre – tillgången är helt strypt i hela landet sedan samma morgon. Det enda möjliga: växla till sig hela reskassan i USD och hoppas på att kunna växla när vi kommer fram.
Long story short
Landar på en lågpristerminal utan möjlighet till växling. Vi står med 700 USD på fickan, men har inte en rupie – vi hoppas att kunna växla eller ta ut pengar på internationella terminalen. Shuttlebus som skulle vara gratis kostar 25 rupies och biljettförsäljaren vägrar förstå att vi inte har några rupies, så stort tack till busschauffören som struntade i biljettförsäljaren och lät oss åka gratis ändå.
Väl framme på den internationella terminalen finns inga pengar i bankomaterna. Långa köer fram till vakter med automatvapen – du kommer inte in på flygplatsen utan utresebiljett, och det är bara där det finns växlingskontor. Pratar med polisen, de kan inte hjälpa. Ingen biljett – ingen ingång och här börjar det bli jobbigt på riktigt.
Inga rupies = ingen mat, ingen möjlighet att åka in till stan & hotellet, ingen möjlighet att ta oss in till växlingskontoren eller tillbaka in på flygplatsen.
Drygt två timmar efter att vi landade och efter långa, uppgivna diskussioner får vi äntligen hjälp av en polis, han lånar oss 100 rupies så att vi kan betala oss in på Arrivals. En och en halv timme i kö för att växla pengar (till sjukt hög avgift…), klockan är över 2 på natten och vi kan äntligen ta oss in till stan och hotellet. Så tacksam för att det finns vänliga människor – utan honom hade vi nog fortfarande varit kvar på flygplatsen utan pengar.
Nu: morgon på hotellet och vi ska ge oss ut i det indiska kaoset för att hitta någonstans där vi kan växla resten av våra pengar. Återkommer med hur det går.
Och för alla andra?
Sedelkaoset i Indien – en mardrömsstart i landet och jobbigt för oss som turister, men än värre för befolkningen och framförallt de fattiga och mest kontantberoende. Även om det är en god tanke att bekämpa falska pengar och svarthandel så påverkar det landet så otroligt mycket och jag hoppas att det löser sig på bästa sätt snarast möjligt.
Oj – vilken oväntad vändning! Och som du säger – stackars alla invånare…
Ja, över 80 % av Indiens pengar var i dessa sedlar så det ställer ju till lite kaos…
Det är när jag läser såna här grejer som jag påminns, återigen, om vilket bra i-land vi lever i och att många inte har det lika bra. Tänker att du kommer hem med en hel massa insikter om just fattigdom, orättvisor och även en hel del hopp då många människor gör det bästa av det dom har.
Så sant! Och som alltid när man reser – även om det är jobbigt och påfrestande under tiden vill man inte vara utan alla erfarenheter och upplevelser.
Men så trist! Stackars människor som bor där. Och viken tur att ni träffade på vänliga och hjälpsamma människor. Hoppas att resten av resan blir lite lugnare. Kram Annika
Ja, supertacksam för det! Hemskt för all befolkning, samtidigt som man hoppas att det kommer något gott ur det i längden.