November. Det börjar klia i benen. Fötterna längtar efter instängda pjäxor. ÅkaSkidor toppar läslistan på min Readly. Jag drömmer tillbaka till magiska topptursdagar och fluffigt puder. Glömmer lite bort de där genomfrusna tårna och jobbiga uppförsbackarna i pinande motvind. Ignorerar skoskaven som pjäxorna ger. Scrollar Insta och likear alla bilder som ens är i närheten av att kunna ge skidkänsla.
Samma varje år, och efter förra vintern då vi bodde i Åre har jag helt klart lite ångest över att bo på östgötaslätten. Var är alla berg?
För – the mountains are calling and I must go. Så vi bokade en stuga i Sälen i början av året, kanske inte något puderparadis för brantåkning direkt – men fullt fungerande för att få lite snö iaf (hoppas jag!). Att ge den lilla äventyraren på då 1 år och 9 månader sin första upplevelse på skidor – ett par 76 cm långa K2. Att hasa runt i underställ på kvällarna och umgås med vänner.
Mitt i sportlovshetsen blir det en sväng till, när brorsans Åsa ska åka Tjejvasan så hänger vi på till Sälen igen. För snö, familjehäng och längdskidor. Kanske lite utför också? Och hejjande på Åsa så klart!
Sista bokningen blev till Tänndalen. Hej 2023, här kommer vi fira nyår! I världens minsta stuga, men förhoppningsvis med snö utanför knuten och möjlighet till både utförsåkning, toppturande och våffelstugebesök. Hänga med kompisar, låta tiny testa skidåkning och jobba en del däremellan.
Så, november. Nu känns det bra igen. Först jul (magiskt, älska jul!), och sen ett par veckor som spenderas i bergen. Med skidor och snö och topptur och våfflor. Vänner, familj, underställ och varm choklad. Vinterdrömmar!
