I ärlighetens namn kändes det lite motigt att åka från Squamish och vidare till Vancouver island. Bebis har vaknat på nätterna så vi har sovit sådär, bilen hanterar minusgrader sådär och humöret har väl också varit…sådär.
Vi har fricampat i stort sett sen vi hämtade bilen, och batterierna på bilen tycker det är lite kämpigt när det är runt nollan ute. Vatten har vi i dunkar för att inte frysa sönder vattentanken på bilen, och därför har vi ingen dusch.
Campingplatser är få och dyra – och då ingår ändå varken dusch eller wifi. Vi jagar matbutiker och wifi och vatten och gas – typ hela tiden. Så när vi skulle börja leta färja till Vancouver island så kändes det helt klart som lite av en (gigantisk) uppförsbacke.
Men nu är vi här, och det beslutet var så himla rätt (egentligen visste vi ju båda att vi aldrig skulle skippa att åka hit, men man måste ju få gnälla lite i sitt eget huvud ibland!).
Och från vår ocean view-campingplats ser vi sjöfåglar som guppar, gigantiska örnar som flyger rakt över huvudena på oss och sälar som pratar, simmar och leker bara 50 meter i från oss. Och jag överdriver inte, precis här utanför såg vi fem Bald eagles i samma träd. Såna örnar som alltså är ungefär 2 meter mellan vingspetsarna. Så. himla. häftigt. Och en varm dusch var till oss och en elsladd till husbilen så är alla nöjda och glada igen.
Vanlife och äventyr är inte alltid en dans på rosor – men jag landar alltid i att ur det jobbiga kommer det mest minnesvärda. Det är alltid värt det.
Så nu är vi på Vancouver island. Jag vill åka till surfstaden Tofino för stormwatching, och köra längst med Nanaimo highway istället för att ta motorvägen så att vi kan stanna i alla mysiga små städer under tiden vi kör norrut. Jag vill se fåglar och sälar och kanske åka på en valsafari? Jag vill ha kylig luft i ansiktet och berg i sikte. Havsstänk på skorna och sköna kvällar med goda middagar efter att ha varit ute en hel dag.
För när man får allt det där så gör det liksom inget att man får tvätta sig ur en vattendunk eller inte har någon mobildata. För då känner man att man lever lite extra!
Klicka gärna på hjärtat om du gillar den här typen av inlägg, eller lägg en kommentar!
Väl kämpat och bra belöning!
Har aldrig varit så trött och så LYCKLIG för ett vanligt täcke som efter 4 veckors husbil med två små barn på NZ. Herregud. Grät av lycka. Men det är de där veckorna innan jag minns flr livet, även om vissa stunder är rätt påfrestande.
Njut på!
Haha men ja, ibland är det ju påfrestande. Men det är det ju hemma med, det bara blir lite i kvadrat när man är ute! Men det är ju som du säger, det är ändå det man minns för livet!