Det är tur att det är vinter och off-season för iaf två av tre aktiva intressen – för damn jag saknar lite action i mitt liv just nu! Jag är glad att slippa diverse gravidkrämpor och det funkar bra att träna vilket är superskönt, men äventyr, action och aktiva intressen lyser lite med sin frånvaro.
Träning och aktiva intressen som gravid
Hur bör man egentligen tänka kring träning och aktiva intressen när man är gravid? Generellt sett är det bra att träna och hålla sig aktiv så länge man kan för att få en mindre problem under själva graviditeten och en lättare återhämtning. Det kanske inte är dags att maxa, men att fortsätta träna på samma nivå som innan är inga problem – så länge du mår bra så klart! Illamående, svullnad, trötthet, foglossning osv. kan ju sätta stopp för det mesta, men om du kan träna så hjälper träningen, iaf till viss del, mot många av gravidkrämporna.
Vissa övningar ska undvikas, t.ex. såna som snedbelastar bäckenet (pga. att hormonet relaxin luckar upp lederna och gör att man lätt drar på sig skador) eller övningar som ger ett väldigt stort tryck mot bäckenbotten – men om man känner sin kropp märker man tydligt om och när den säger ifrån, och det är viktigt att träningen ska alltid kännas bra och härlig.
Fram till vecka 20 är fostret väl skyddat men därefter rekommenderas det att vissa sporter ska undvikas, t.ex. kontaktsporter som kampsport, innebandy eller fotboll där man är i närkontakt med andra och sporter där du riskerar att ramla och skada magen. Både skidåkning, mountainbike och kitesurf räknas som såna sporter och står på listan över sporter man bör undvika – men du känner dig själv bäst.
Mountainbike som gravid
4 december var senaste gången jag var ute på mountainbiken, och jag saknar det massor! Då, på bilden nedan, var jag gravid i vecka 23 och kom precis i mina mountainbikekläder, och det kändes på mjölksyran och flåset att det inte riktigt var som vanligt.
Vi cyklade i Änggårdsbergen, och dit vill jag verkligen igen! Jag cyklade enklare tracks där jag kände mig säker på att inte ramla, och det funkade bra, det handlar ju om att känna sig själv och inte cykla över sin förmåga. Tror att jag hade kunnat cykla ett tag efter det också. Grusväg och enklare spår utan någon större fallrisk hade inte varit något problem – men sen kom vintern och kläderna rymde inte längre magen så det kändes som ett naturligt avslut på säsongen.
En månad tidigare cyklade vi i Skatås en solig dag, tränade kurvor och hopp nedför Brudarebacken och njöt av hösten och finutsikt över stan. En sån där dag som ger mersmak, när man bara vill cykla mer och mer och utvecklas!
Kitesurf som gravid
Kollade min WOO-mätare och det var också sex månader sen jag kitesurfade senaste gången – alldeles för länge! När jag kitesurfade då var jag gravid i vecka 10 och vi var på Björkäng, fick fina sessions i soligt septemberväder och jag satte personligt rekord med 6.9 meter höga hopp. Fram tills dess kitesurfade jag mycket och det var absolut inga problem – magen syntes inte, fostret är ju väl skyddat när det är så litet och dessutom passade våtdräkten.
Jag skulle inte rekommendera någon nybörjare att kitesurfa som gravid senare än så, men jag känner mig bekväm med kiten och kan kontrollera den i alla förhållanden.
Efter den här härliga helgen i september kom hösten, och även om det fanns fina tillfällen att kitea i oktober och november så kändes det inte hundra att ha en sele som låg och tryckte över magen när den började synas mer runt v.14-20. Jag ville också ta det säkra före det osäkra, och ville inte riskera att klanta mig och landa på magen om något skulle hända. Sen är det ju också roligare att kitea när man kan hoppa och göra tricks, så att bara ge sig ut och köra fram och tillbaka lite lugnt var inget som lockade.
Jag hoppas på att komma tillbaka till kiten relativt snart i vår, men det tar ju säkert en två-tre-kanske fyra månader innan magmusklerna och bäckenbotten är stark nog igen.
Skidåkning och toppturande som gravid
Själva skidåkningen är egentligen inte något problem om man anpassar fart och plats, framförallt inte fram till strax innan v.20 – det är ju fallrisken eller risken att köra ihop med andra/bli påkörd som är det luriga här. Själv kände jag att piståkning var mer oskönt än att åka offpist – jag kör ofta på ganska fort i pisten och om det då helt plötsligt kommer isfläckar är det lätt att skidorna släpper och man ramlar. Dessutom är det enklare att kontrollera sig själv och sin åkning i offpisten vilket för mig kändes säkrare, jämfört med risken att bli påkörd av skidåkare med hög hastighet och bristande kontroll i pisten.
Runt nyår, när jag var gravid i vecka 28, gjorde vi flera toppturer och det var absolut inga problem. Vi traskade en 450 höjdmetrar uppför, mycket mer än så hade varit tufft rent fysiskt, men det varierar säkerligen väldigt från person till person och beror på träningsnivå. Jag tänkte att jag mest skulle glida nerför, men att åka puder i offpisten gick över förväntan och jag kunde köra på lika bra som vanligt.
Däremot valde vi toppturer där det inte fanns någon lavinrisk. Jag blev snabbt andfådd och trött, och kände mig inte stark nog att snabbt kunna söka och gräva fram någon ur en eventuell lavin. Och kan man inte göra det, då ska man inte vara i lavinområden.
Det är samma sak här som med ovan sporter – allt handlar om hur säker och trygg du känner dig. Jag har åkt skidor sedan jag var liten så jag kände aldrig att jag tog några risker, utan åkte med mycket marginal och kände inte att jag riskerade att falla.
Så som en sammanfattning – träna, var aktiv och lyssna på kroppen! Som gravid kan du träna och göra massor av aktiva intressen som att cykla mountainbike, kitesurfa och åka skidor, men du kanske får anpassa dig lite. Nu ser jag fram emot en vår och sommar där jag kan stärka upp kroppen och komma tillbaka till mountainbike, downhill och kitesurf igen. Det får ta den tid det tar, men jag ska ge kroppen alla förutsättningar för att kunna återhämta sig snabbt!
Gillar du den här typen av inlägg så kommentera gärna eller klicka på hjärtat, då blir jag glad!
