För ett par år sedan började jag åka offpist, och förra året spenderade vi påsken med toppturer i Norge. Och som alltid – ska man spendera tid i bergen (och naturen i stort) så ska man också ha koll på vad man håller på med. Ni vet, vi kan inte bestämma över den!
Förra vintern köpte jag nya skidor med stighudar, snygga goretexbyxor och nya, lätta pjäxor – så kul! Direkt efteråt investerade jag också i ett lavinkit med transceiver, spade och sond, för jag tycker det är superviktigt att man har rätt utrustning för att skaffa sig bättre marginaler när man håller på med lite mer riskfyllda sporter. Men prylar gör inte allt och nu ska jag också gå en lavinkurs i Åre för att lära mig mer.
För jag tänker att har man råd att lägga pengar på utrustning – då har man råd att lägga pengar på kunskap och säkerhet också!
Jag har hoppat fallskärm under ett par år. Ridit under hela min uppväxt. Kört sportmotorcykel på bana och enduro i skogen och på crossbanor. Cyklar mountainbike och åker skidor. Testat att skatea och åkt snowboard i någon period. Kitesurfar.
Alla mer eller mindre riskfyllda sporter. Alla med olika sätt att göra dem på – och mitt sätt är att göra det så säkert jag kan. För mig är det inte ett alternativ att inte göra det jag vill göra, men jag ser till att göra det så säkert jag kan. En stor del av mitt liv handlar om utomhusaktiviteter, att vara aktiv i naturen. Och visst innebär det risker, men det innebär också en himla massa livsglädje!
Jag ser till att ha koll på min utrustning. Jag tänker i förhand igenom olika händelser och scenarion, för att vara förberedd på hur jag ska lösa dem om de inträffar. Jag hoppar inte fallskärm kl 8 morgonen efter en bra fest (jag kanske inte hoppar alls den dagen!), och ger mig inte ut i ett svårt åk på skidor om jag känner mig seg i benen eller inte är på topp. Jag tar risker – men jag gör det så säkert jag kan.
När jag tittade på Expeditionen på TV4 förstod jag att många ser äventyrare som vildhjärnor. Som personer utan konsekvenstänk, som bara utsätter sig för risker och inte tänker efter. Jag skulle säga att det är helt tvärt om. Ju extremare aktivitet – desto mer genomtänkt, och desto seriösare personer med full koll på riskerna. Och personer med enorm livsglädje!
Hur tänker du kring riskfyllda aktiviteter?
Håller helt med! Extrem(a) sporter ger en upplevelse utöver det vanliga och jag skulle absolut inte välja bort de. Det skulle begränsa livet mer än riskerna. Även extrem sporter går att utföra på olika nivåer- ogenomtänkt, eller relativt säkert. Valet är ens eget!