Drömåket, ni hör ju hur det låter! Och det är precis så det kallas i föraren över Jämtlands toppturer, det där fina åket från toppen av Lillsnasen som vi tog i fredags. Och yes, det var just det – ett drömåk! Eller snarare en drömdag, men let’s take if from the beginning…
En tutande bil med grymma tjejer, skidor, pjäxor, ryggsäckar och med hög norsk after ski-musik sladdade in utanför huset i fredags. Vi slängde in mina grejer och tog sikte mot Snasahögarna, i strålande sol och med prognos på nollvind. Helt klart bra upplagt för en grym dag, with an all girl crew & no boys allowed.
Väl framme hudade vi på skidorna, smorde in oss med solkräm och började gå i den flacka lutningen mot dalen mellan Storsnasen och Lillsnasen. Inte många hade gått före oss, och vi spårade en bra bit av vägen upp. Fika, fixa skavsårsfötter, skratta och snacka.
Vi gick in i dalen mellan bergen, och började gå upp för den flackare delen av Lillsnasen. Snön: 15 cm puder och lätt fluff. Magi! Runt en timme senare står vi på toppen, i full dimma och blåst. Menmen, en topp är alltid en topp! Vi hudar av, tar fram rätt utrustning för att åka nerför och tar oss över den konvexa kanten ner på årets bästa åk – Drömåket. Med lätt nysnö och puder som ger stora moln runt oss.
Ändå grymt det där, med all girl crew. Inte så ofta man ser gäng av bara tjejer – och dessutom tjejer som kör riktigt bra, tar branta åk och njuter av puder. Epic (och jag kan inte låta bli att känna sig lite stolt över mina grymma vänner)!
Malin har burit med sig sitt renskinn till toppen och ner igen. Karin skottar upp en soffa och vi lägger ut renskinnet och äter lunch i sol och lä. Skippar högtalare, för musik hör liksom inte riktigt hemma på berget.
Sen – repeat (för vem vill missa att ta det grymma åket en gång till?)! Upp igen, toppen igen, lite finare väder den här gången. Vi går mer höger och väljer ett lite brantare åk ner den här gången, i helt ospårat puder och fortsätter hela vägen ner till bilen. Alltså känslan!
Foto: Sarah Nyman och jag
