Vi invigde nya året i Funäsdalen, med fyrverkerier på avstånd och snö under fötterna. En drömmig start på året, två veckor i fjällen!
Även om det inte blev mycket skidåkning för mig är det härligt att bara spendera tid i naturen. Vi turade lite, men inget brant eftersom vi också hade med Zack, och jag fick ett par morgonar i pisten i Sälen med 10-15 cm snö över nypistad manchester. Fint det!
Här har jag skrivit om att åka skidor, kitesurfa och cykla mountainbike som gravid, men vad gäller skidåkningen är jag inte särskilt orolig eftersom jag har åkt skidor sedan barnsben. Jag känner mig säker i backen och vet mina begränsningar – det som känns läskigt är risken att bli påkörd av andra. Så därför var jag först i liften kl 9, och fick 30-60 minuters åkning innan det blev för mycket folk i backen för att det skulle kännas bra.
Sen blev det skidåkning med tiny, som gick över förväntan. Att höra “åka skiiidor, jaaa!” på morgonen är härligt, och även om han, 1 år och 8 månader gammal, varken har koordination eller styrka att kunna bromsa eller svänga så tyckte han det var kul att åka rullband, åka rakt ner och göra high five med gubbarna, Härligt ändå, att få dela glädjen till skidåkning och outdoors med minime!
Det blev våfflor och sol och snö, och strax innan mitten av januari körde vi hemåt igen. De flesta av er har ju sett att vi har haft vanen på annons, och vi fick massor av svar direkt. Vi la ju ut den innan jul, och sen var vi bortresta till mitten av januari, men så snart vi var hemma igen kom folk och tittade och med sorg i hjärtat sålde vi den till ett härligt par från Linköping.
Jag är sällan fäst vid saker, men med vår campervan Kit-Evan har vi kört över 4000 mil och delat massor av äventyr och minnen. Vi har roadtrippat i norra Sverige under covid, börjat en föräldraledighet i Norge, kört roadtrips i Alperna både 2021 och 2022 och gjort en himla massa härliga, kortare resor i Sverige.
Så lite sorg och separationsångest var det – särskilt eftersom det kändes svårt att hitta något annat kul fordon äventyrsmässigt med fyra säng- och sittplatser och alla våra andra krav.
Jag är väldigt osugen på husbil – det är helt enkelt inte samma känsla (även om det säkert är mer praktiskt med kids). Inga bakdörrar att öppna, ingen sidodörr att ha öppen. Inte den minimalistiska, mysiga känslan av van. Inte min grej, tror jag. I alla fall inte just nu.
Och, vi har varken tid eller ork att bygga egen campervan just nu, så det får bli fabriksbyggt. Men efter att ha börjat titta lite kändes det ändå som att vi skulle kunna hitta något kul, att kunna testa något annat som vi vanligtvis inte har, och som tickar alla boxar när det gäller vintermöjligheter, minimalism, mysfaktor, packutrymme för leksaker osv.
Det finns lite olika varianter som känns kul, här är t.ex en Westfalia Columbus 540 D med pop-up-tält som fyller många av våra behov. Så vi får se, men det känns som det nog kan bli bra!
Nu är det februari, solen skiner och det ligger (minimalt förvisso) snö på marken. Vi har en långhelg i Sälen med familjen framför oss, och det ska bli kul att få lite snö innan man ställer om huvudet till vår igen. Och vi planerar nästa föräldraledighet för fullt – lovar att den också blir fylld av äventyr & outdoors!
