Igår natt låg frosten på biltaket, och morgonen efter tog jag en powerwalk i hög höstluft och skinande sol. Det var blåsigt, och vinden rev med sig massor av höstlöv som singlade över mig mitt på promenaden – och där kom hösten för mig. September har varit varm, och även om jag har kunnat se höstfärgerna har inte höstfeelingen riktigt infunnit sig, förrän nu. Jag brukar få ett sånt där moment varje höst, liksom “nu är det höst” och igår var det dags. Hej hösten, jag har sett fram emot dig!
Förra helgen spenderade vi på Öland, en härlig helg med massor av tid utomhus. Fina solnedgånger, härligt häng med familjen och tid att bara ta det lugnt. Öland svämmade över av pumpor, så fint med orange pumpor utmed varenda hus.
Nu är jag sugen på fjälliv, på berg och på magiska utsikter. På första snön, på sprakande röda färger och på milslånga vyer av orange, gult och rött. I somras när jag körde en egen liten vantripp var jag uppe på Stor-Närfjället med en vän i solnedgången, så himla vackert. Kan bara tänka mig hur det ser ut där nu!
