Favorit i repris! Alltid lika tänkvärt och det är intressant att titta tillbaka och se hur det var för ett år sen på träningsfronten. Mina tankar och åsikter är precis likadana idag som för ett år sedan, men träningsmängden har gått från 5-6 pass i veckan till 0-1 pass i veckan. Nu njuter jag av att vara på resande fot, men jag ser fram emot strikt planering, regnlöpning och tuffa gympass när jag kommer hem!
150924: Jag skrev ju ett inlägg förra veckan om höstens träningsprogram och började reflektera över träning, träningshets och träningsbloggande – hur tas mitt inlägg om att träna 5-6 dagar i veckan, yoga och morgonpromenera emot?
Hemma i Sverige hade jag förmodligen inte fått ihop höstens träningsprogram med heltidsjobb, vänner & resten av livet. Jag tränar mycket hemma också och trivs bra med det. Ibland blir det tre pass, ibland sex pass i veckan – vad som funkar i vardagen. Men jag vill boosta under hösten! Jag har tid här, jag vill prioritera min träning, jag vill hitta ny träningsglädje!
Alla behöver träna, det tror jag på. Vi behöver vardagsmotion, vi behöver tuffa träningspass där hjärta, lungor och muskler får jobba. Regelbundet – det är viktigare än ofta & mycket. Bra mat, regelbunden pulshöjande & muskelbyggande träning ett par gånger i veckan och vardagsmotion. Ihop med skratt, skippade träningspass när kroppen inte orkar, reflektion, kladdkaka, vänner och meditation.
Men ingen behöver träna 5-6 dagar i veckan eller ta powerwalks varje morgon. Ingen måste dricka egengjord juice med supergreens, baka kladdkaka på svarta bönor & göra chiapudding till frukost. Om man inte vill göra just det.
Kroppsstress och träningsångest har jag som tur aldrig haft och att blogga om träning är en fin balans mellan att inspirera och bygga på träningshetsen i samhället. Träna för livet, träna för att det är roligt, träna för mindfulness och träna för att nå dina mål – det tror jag på.
Jag försöker skriva en nyanserad blogg. En blogg om livet med träning som ett naturligt inslag. Jag har valt att göra slut med mycket i mitt sociala flöde som inte tillför något annat än träningshets, jag lägger inte upp magrutebilder i bikini eller sportBH och jag skriver aldrig om vikt eller utseende. Jag gillar när Ida på Träningsblogga skriver att hon hoppar över ett träningspass för att hon inte har lust – hon är ju faktiskt ingen elitidrottare.
Vad säger ni andra som träningsbloggar, det vore intressant att höra era synpunkter på detta? Skickar frågan vidare till Sara på Träningsglädje, Jessica Clarén, gänget på Everyday Stories, Men Mia!, PT-Fia m.fl. – jag antar att ni med stora bloggar och mycket inflytande har reflekterat över träningshets, content & påverkan?
Själv bloggar jag och skriver för en sida som har satt upp strikta policys för allt som kan bli triggande eller hetsande (vilket jag trivs med och vet vår målgrupp behöver som motpol till mycket annat därute). Samtidigt läser jag själv gärna träningsbloggar och liknande – men väljer alltid bort sådana som på minsta vis känns “för mycket” (och då inte “för mycket” för personen som skriver – utan för mig, med min bakgrund). Jag vet att många säger att det är det enda som behövs: att man väljer bort – tyvärr vet jag av erfarenhet (både personlig och i min roll som mentor i Frisk & Fri – riksföreningen mot ätstörningar) att det inte är så lätt, när hetsen satt sig i hjärnan och blivit en sjukdom… Därför uppskattar jag att bloggare själva också reflekterar över saken ibland. Inte för att nödvändigtvis börja “censurera” sig själv eller sätta upp samma policies som vi på Livskick, men för att inse sin egen roll – och för att helt enkelt visa att man bryr sig!
Live and let live, är en bra princip för övrigt :-)
Bra skrivet. Det är en viktig fråga, visst kan man avfölja men det är inte helt lätt i sociala medier där man jämt blir bombad med information. Som journalist, bloggare, fotograf, marknadsförare påverkar man människor på ett eller annat sätt och där kommer både moral och ansvar in, direkt eller indirekt, och därav är det värt att tänka igenom vad man skriver.
Jättesvårt detta! Har försökt ta mig an ämnet i min blogg några gånger, men blir aldrig riktigt klok på mig själv. Jag försöker precis som du ha en blogg som är nyanserad. Folk kan kanske lätt tro att man inte gör annat än tränar när man mest skriver om träning i bloggen, men livet är ju så mkt annat också… Och man vill ju verkligen inte bidra till någon träningshets, men känner någonstans innerst inne att man gör det när man driver just träningsblogg… Ja, klurigt detta. Bra att tänka på då och då i alla fall!
Ja, fast jag tror ändå att om man visar en nyanserad bild – med vilodagar, överhoppade pass, skitdåliga pass och allt annat som hör livet till så visar man också sin mänskliga sida vilket gör att folk känner igen sig. Du gör ett bra jobb, keep on bloggin´!
Jag tycker att det är stor skillnad på träningsbloggar och träningsbloggar. När man tar med helheten med hälsan kring det här med träning, att man också vilar och inte bara lägger upp spänna-musklerna-bilder tycker inte jag att det blir hetsigt.
Jo, där har du en poäng. Men just de där spänna musklerna-bilderna är inget för mig, det visar ju bara på ett yttre och det är lätt att sortera bort texten.
Bra inlägg! Jag träningsbloggar tillsammans med tre andra småbarnsmammor, mycket för att visa att träning är för alla och också för att visa att det inte alltid är så himla lätt att få till det här med träning på grund av massor av orsaker. Tycker det är viktigt och KUL med nyanserade bloggar, där man som läsare få se både toppar och dalar. Och ja, ibland är det ju faktiskt trevligare att ligga på soffan med en skål chips, och då bloggar vi om det också. Mmm, chips!
Helt rätt inställning! Med tanke på att jag tränar mycket nu kände jag att jag ville skriva ett inlägg om detta, vill inte bidra till träningshetsen!