Vi var på roadtrip förra helgen, hyrde en bil och körde västerut från Cumbuco.
Brasilien är annorlunda, och det är svårt att veta vad man ska förvänta sig av ett land som är så himla stort. Tydligen är det mycket mer europeiskt och rikt i södra delarna av Brasilien, medan det i Ceara där vi bor är lite fattigare. Det är torrsäsong nu och naturen är ganska brun, samtidigt som det märks att den skulle vara sjukt frodig om det bara kom lite regn.
Här runt Cumbuco är det nästan lite träskområden – eller träsk är väl fel ord, men massor av sjöar och laguner som öppnar upp landskapet. Det ser rätt häftigt ut, inte alls det jag hade förväntat mig. Stränderna är superfina (och det är säkert 26-28 grader varmt i havet!) och jag älskar de där höga, krokiga, smala palmerna med sina små kronor som sticker upp överallt.
Jericoacoara var målet – men vi körde längs kusten för att upptäcka lite mer. Vi åt lunch på ett fint kiteställe utanför Paracuru, tittade på magisk strandutsikt (samtidigt som vi åt en mindre bra glass) vid en utsiktspunkt i Lagoinha och stannade en natt i lilla kitesurfbyn Ilha do Guajirú. Här var det skön vibe – ni vet när man känner av viben direkt när man kommer in i stan? Så var det här, bara skön känsla.
Vi bodde på en liten pousada precis vid den stora lagunen som ligger här – med gräsmatta direkt utanför där man kunde hänga och vattnet direkt utanför det. Till skillnad från i Cumbuco var det väldigt många européer här, det fanns beach boys på gräsmattan som hjälpte till att pumpa, fixa linor, launcha och packa ihop kites och det var massor av strandbarer där man kunde äta lunch, middag eller ta något att dricka – ett enkelt liv med bra kitesurfing för en veckas semester! Lagunen var stor och fin med plattvatten, men som alltid här behöver man ta hänsyn till låg- och högvatten.
Sen – dags att dra mot Jeri! Jericoacoara är en liten stad/by som är byggd mitt ute bland sanddynorna i ett naturreservat, ganska turistigt men på ett bra sätt, om du förstår vad jag menar. Massor av bra restauranger; mysigt fixade, bra kvalitet på maten och inte alls skräpigt. Det är lite så här, de platser som inte är turistiga är inte särskilt fina. Det är övergivet, skräpigt, oordning – så att något är turistigt är istället bra.
Man blir ledsen i ögat av att se all nerskräpning här i Brasilien, det är extremt mycket skräp och plast överallt så att komma till Jeri och det är rent och fint är trevligt. Jag förstår ju naturligtvis att det har med välstånd, ekonomi och utbildning att göra, och jag hoppas att kunskapen om plastföroreningar i haven blir mer och mer uppmärksammad – det är en så liten grej att ändra på för den enskilda personen som i det stora hela gör stor skillnad; att inte slänga skräp i havet och naturen och minimera sin plastanvändning.
Jeri är livligt. Det är barn som springer runt på byns lilla torg om kvällarna, och turisterna delar plats med åsnor som betar fritt. Strand, sol och restaurangliv – det är lätt att gilla den här stan. Den bohemiska känslan – gatorna består av sand, det är mycket capoeira och yoga och det är lugnt. Utflykter till sanddynorna, kitesurf, vågsurf och vindsurf. För att ta sig hit ställer man sin egen bil eller tar bussen till Jijoca och därifrån hoppar man på en 4×4-pickup som kör genom sanddynorna till Jeri.
Visst ser det mysigt ut?
