“Trampa, sluta aldrig trampa” ekar i huvudet medan hjulen slirar i leran. Beslutsamhet, det ska gå! Långt bak på sadeln, lätta händer på styret och starka ben med jämn kadens. Blicken är långt fram, min enduroerfarenhet kommer väl till pass. Trampa, trampa! Plötsligt är jag på andra sidan, så nöjd över att jag inte gav upp där i mitten, där det hade varit så lätt att sluta trampa.
30 tjejer, 30 mountainbikes.
Ösregn, övervunna rädslor, vurpor & skratt.
Så kan man sammanfatta helgens bravader, helgens mountainbikeläger för tjejer i Kungsbacka, anordnat av ett härligt och inspirerande gäng från IF Rigor MTB.
Efter samling, genomgång och uppdelning i grupper på lördagsmorgonen trotsade vi det kraftiga regnet och gav oss iväg på första cykelpasset för helgen; ett pass med stopp för teknikövningar. Det är kyligt och regnet landar som kilotunga droppar i håret under hjälmen, jag är riktigt glad att jag i sista stund tog min Goretex Pro-jacka istället för den tunna löparjackan jag hade först.
Vi cyklar grusväg, barrfyllda stigar och över små stockar. Stannar här och var för att diskutera teknik, cyklar vidare och tränar på det vi lärt oss. Min grupp består av tjejer i olika åldrar och med olika erfarenhet – men med ett gemensamt mål: att ha jäkligt skoj, träffa likasinnade och utvecklas inom MTB.
Nästa pass är ett rent teknikpass, ett sånt där pass man sällan får till själv. Grusplan, hinder och instruerande ord. Vi lär oss att lyfta framhjul och bakhjul över hinder, tighta vändningar, enkla drops, bromsteknik och grundställning på cykeln.
Så nyttigt, oavsett om du är erfaren eller nybörjare – kan du tekniken blir det enklare i skogen. Vi får också under ett par mekpass lära oss att ta hand om cykeln – allmän skötsel och tvätt, hur man byter & lagar en kedja, kränger däck och fixar punka, byter bromsbelägg, ställer in fjädring och justerar växlar.
Avslutade lördagens träning gjorde vi med en guidad tur i skogen, vansinnigt roligt! Stigar, backar, lerhål och stockar. Teknikträningen tidigare på dagen kom väl till pass och det är roligt att inse att man klarar mer än man tror. Rötter och stenar försvinner under hjulen och peppande rop hörs i skogen. Uppförsbackarna är tunga och leran framkallar mjölksyra i benen, hjärtat slår i bröstet och då och då tar vi välbehövliga pauser.
Två timmar senare står våra cyklar nytvättade utanför klubbstugan samtidigt som vi, i torra kläder, äter middag och lyssnar på Lisa Nordlind som berättar om underbara äventyr jorden runt.
Trötta ben trampar uppför en lång, seg backe. Jag parerar för rötter och stenar, växlar ner och trampar på. Sluta aldrig trampa. Vi är ute på sista cykelpasset för helgen och det känns att vi cyklade igår. Mountainbike är skoj, riktigt skoj! Snabba nerförsbackar och tunga uppförsbackar blandas med balans i knixiga passager och teknik över hinder.
Mountainbike består av ständiga utmaningar och varje pass innebär nya svårigheter att ta sig förbi. “Just do it” – man klarar så mycket mer än man tror, bara man vågar försöka. Och det är en riktigt skön känsla när man klarar av något som sekunderna innan kändes som omöjligt!
Som vi inte var trötta nog avslutas dagen med ett pass crossfit, bra fysik är viktigt för att ha roligt i skogen och dessutom för att minska skador.
Min sammanfattning av mountainbike so far? Teknik, fysik, vilja, våga, en jävla massa roligt och “just do it”!
Bilderna är främst tagna med kompaktkamera eftersom jag själv mest fokuserade på att överleva cyklingen, men vill du se mer av mina “riktiga bilder” eller anlita mig som fotograf så kolla in på emmiholmer.com.
Låter fantastiskt kul även jag själv inte klivit ur min lilla komfortbubbla och testat mountainbike :)
Det är superkul! :)
Så. Sjukt. Kul!!! Måste åka på läger!
Ja, det var riktigt, riktigt skoj! Körde runt i skogen och skrattade och sa “Det här är så jävla kul!” mest hela tiden. :)
MTB verkar så galet roligt och spännande äventyr. Jag har varit sugen på att köpa mig en bike, men jag tror att jag är för feg, för feg för att trilla, slå mig och bli lerig. För det stämmer eller?
Bara att testa, många klubbar har lånecyklar så man kan prova nån gång. Lerig blir man, ramlar gör man säkert och lite blåmärken får man räkna med. Men man får ta det i sin egen takt och det går ju att lyfta hindren över svåra hinder.
Wow det där hade ju varit helt ovärderligt för en nybörjare på MTB som jag! Har bara kört på grusvägar och skogsstigar hittills, inte vågat mig på den “riktiga” terrängen än.
Ja, det var superbra! Hade själv bara kört två gånger innan. Jag gav mig ut i terrängen direkt på första passet, man kan ju hoppa av och gå där det är för svårt och läskigt. Men än så länge har jag skippat SPD-pedaler och sitta fast, jag kör i löparskor.