Men nu lämnar vi Åre för den här gången. Efter fem härliga månader i fjällen är det dags för nya äventyr, men det är inte utan att det känns lite trist.
Att ta chansen att få bo i Åre och leva fjällliv i nästan ett halvår har varit lyxigt. Särskilt som föräldralediga, för första tre månaderna var vi ju helt lediga ihop tillsammans med Zack.
Gick på snöskopromenader utanför dörren i Ånn, i ett winter wonderland med stora snöflingor som dalade ner och med puder under fötterna. Vi åkte längdskidor i mängder (åhh vad härligt det är, varför har ingen sagt det innan!) och vi toppturade och åkte massor av skidor. Tiny hängde med i skidvagnen, vi var utomhus varje dag och såg magiska norrsken.
Sen kom vårvintern, med längre dagar och strålande sol. Vi brände ansiktet i solen, grävde solgrop på berget och åkte puder med vänner. Firade tinys ettårsdag med ballonger och tårta ute på en uppskottad altan med Snasahögarna i bakgrunden. Njöt av livet!
Det jag verkligen gillar med Åre är väl just livet här, vardagen som inte är så himla putsad. Vi flyttade in till Tegefjäll och det står breda puderlagg, Thulevagnar och downhillcyklar i varenda lägenhet. Man lever för sina intressen, för utomhuslivet och har flyttat hit trots att man får pruta lite på prestigeroller i arbetslivet, fina hus och höga löner.
Communityt är ganska litet, de flesta vet vilka de andra i byn är och det händer mycket kul aktiviteter. Och vem som jobbar med vad, bor hur eller tjänar så mycket är liksom inte viktigt. Who cares, vi lever vår dröm?!
Maj spenderade vi nästan mer iväg från Åre än i Åre, men sen snösmältning och blött fjäll inbjöd inte riktigt till varken vandring eller cykling så det gjorde inte så mycket. Nånstans här var vi nog ganska nöjda med vår tid i Åre, det kändes kul med nya äventyr.
Men så kom juni, och byn vaknade till liv igen. Det blev grönt, människor satt ute och bike parken öppnade. Vi har solat utanför lägenheten, druckit vin med vänner på spontan-AWs och haft sjukt roliga dagar med downhillcykling.
Midsommar var magisk – 28 grader varmt, bad i tjärn med snötäckta fjäll bakom och lunch med vänner. Efter det – grillat i Ottsjö med fantastisk utsikt, en sol som inte ville gå ner och istället färgade hela världen orange.
Det var inte helt enkel att ta beslutet att flytta härifrån, för vi kunde ju stanna. Och tro mig, den tanken vred och vände vi på. Men sen landade vi någonstans i att allt har sin tid, och Dolomiterna inte är helt fel de heller. Så om ett par veckor bär det av på nya äventyr, för hit drar vi sen!
Men det är klart…en del av hjärtat saknar redan ju Åre. Tack alla ni som har gjort tiden här fantastisk, ni vet vilka ni är!
