Tre månader av ren happiness – tre månader av kitesurfing och jag ska berätta min kitesurf-historia för er.
Jag kom till Tarifa som nybörjare. I Sverige hade jag tagit en tredagarskurs, köpt utrustning och sedan testat tre-fyra gånger innan rädslan för att ofrivilligt hamna under vattnet gjorde sig påmind. Missförstå mig inte, jag har inga problem att simma under vatten, stå på händer eller så – men att hänga uppochned i en forskajak eller få våg efter våg över huvudet utan att ha kontroll eller kunna andas efter vågsurfkrascher är inte min cup of tea.
Med det sagt så var det inte alls säkert vad jag skulle tycka om kitesurf, men det var definitivt värt ett försök och därav flyttade vi till Tarifa. Viljan var större än rädslan och med tre timmars privatlektion med en bra instruktör började rädslan ge sig. Stegvis vande jag mig vid att köra bodydrag och få vågor över huvudet eller att krascha – och kiten blev min vän som drog mig upp till ytan.
Magiska kvällar på stranden med vänner när alla andra åkt hem, när solen står lågt och vinden är perfekt. Den där dagen jag lärde mig åka upwind och när jag och sambon var ute ihop på vattnet med varsin kite för första gången. Happiness!
En highfive på vattnet, toeside transition åt båda håll och små hopp, men ändå hopp – en rädsla som har försvunnit och en kärlek som har kommit för att stanna. Hello kitesurfing!
Bildbomb från tre månader av kitesurf – senaste bilden först och sedan bakåt till i början av maj. Sista bilden är första gången jag står på brädan, men instruktören hängande efter i selen. Vad mycket som har hänt på tre månader!
Härliga bilder! Och så duktig du blivit! Tarifa är nog det bästa stället för att bli säkrare i sin åkning – efter det kan man åka var som helst ;)
Tack! Ja, det har gått framåt även om jag fortfarande har massor att lära! Hör av dig om du kommer över till Sverige, då kan vi köra ihop! :)