Snön vräker ner ute och har gjort det sen i fredags. Eller torsdags? Oavsett, sen igår så ligger det nog 30-40 cm snö som måste skottas bort för att vi ska kunna ta oss ut till bilen utan att bli helt nersnöade i skorna.
Kontrasten jämfört med förra året, då jag var höggravid i solen på altanen och väntade på att tiny skulle komma till världen. Rosbuskarna knoppade, mannen cyklade mountainbike och utemöblerna var utställda.
Vi åker massor av skidor här uppe. Vi kör längdpass och tränar teknik och flås. Tar liften upp för ett par timmars sköna alpina åk, gärna i skogen om snön har fallit kvällen innan. Vi tar snöskorna upp i skogen flera gånger i veckan, med tiny i bärstol och kanske med lite fika i packdelen.
Tar på topptursskidorna, och toppturar med vänner eller med tiny i Thulevagnen. Gräver solgrop och nyper oss i armen för att förstå att detta är hemma just nu – hemma bland alla magiska berg!
Jag älskar att bo här just nu, att ha magisk vårskidåkning 20 minuter hemifrån och att vara först i backen när det har snöat. Att mina träningspass består av längdskidåkning i fin miljö. Att vinden viner utanför, att få en riktig vinter.
Men när Insta skvallrar om vitsippor och 15 grader och sol vid havet kan jag inte låta bli att längta! För våren, så härlig! Jag älskar att plantera, klippa buskar, grilla utomhus och njuta i solen. Fixa i trädgården, tvätta mountainbiken efter ett vårpass och se hur allt växer.
Att leva i nuet, njuta av det vi har just nu och längta till något som kommer sen. För det finns så himla mycket som är härligt, och det är väl variationen som gör att allt känns lite extra härligt. Nu njuter vi av att vara här, och ser fram emot allt härligt som jag vill göra.
Helst vill jag ha allt på samma gång, men det är också skönt att landa i tanken att det andra, det kommer. Sen. Och det kommer vara lika härligt då!
Kommentera gärna, eller klicka på hjärtat om du gillar inlägget!
