Jag tror på rörelseglädje. Att alla ska kunna hitta den där härliga känslan man får av att röra sig, stoltheten när man klarar något man inte trodde och lyckan efter ett tungt träningspass. Varför kan inte alla få känna så?
Har du sett Gympaläraren på SVT med Kalle Zachari Wahlström? Har tidigare tipsat om hans Svett och Etikett och jag tycker att han har en skön inställning till träning – träning är bara träning! Sorgligt nog så verkar svenska högstadieungdomar inte tycka det. Jeans och högklackat på gympalektionen, när började det hända? Att mindre än hälften kommer på gympalektionerna?
Det verkar finnas stora problem med skolgympan – fortfarande fokus på prestation, fortfarande enormt stor osäkerhet bland ungdomar som hellre får IG än att riskera att någon ser när de gör fel, fortfarande en massa tävlingar. Självkänslan verkar vara i botten hos väldigt många ungdomar, bara det är ett tema för sig och något som jag inte tänker skriva om här.
Jag förstår att gympan är jobbig för vissa. Jag förstår rädslan att bli utskrattad, att misslyckas och att göra fel, det är nog något alla kan förstå. Men det är tragiskt när man inte orkar röra på sig för att det är jobbigt. Att 14-åringar aldrig har gjort något som är fysiskt jobbigt. Att de aldrig har upplevt att få riktigt hög puls, att pressa sig själva, att få mjölksyreskakiga ben och istället blir rädda för känslan. Det är tragiskt på riktigt. Var är alla föräldrar som borde uppmuntra rörelse, liv och lek från ung ålder?
Jag tror absolut att skolgympan kan förändras – få fram rörelse snarare än prestation, få fram glädje och stolthet istället för att fokusera på sporter där vissa är duktigare än andra. Gör övningar där alla kan vara med och alla kan få träna och ta ut sig – det finns en uppsjö av övningar som kan vara både väldigt lätta och riktigt tunga beroende på utförande. Beröm, utmana, skratta & ha roligt! Och snälla idrottslärare, ta bort alla övningar där resten av klassen står och tittar på den som utför något – jag lovar att det blir bättre för alla.
Naturligtvis är det inte enkelt, tvärtom måste det vara väldigt svårt att vara idrottslärare och det finns säkerligen en hel hög med idrottslärare som gör ett kanonjobb. Jag tror inte det stora problemet ligger hos idrottslärarna eller skolgympan – kärnan till problemet finns nog oftast hemma. Föräldrar som inte rör sig, föräldrar som inte tränar och som varken uppmuntrar rörelse eller ser till att barnen rör på sig. Skärpning!
Vad tycker du om skolgympan & har du kollat på Gympaläraren?
Ja jag har sett det någon gång, bra! Jag jobbar just nu med en intervjustudie med personal i skolor ang implementering av ett program som ska främja rörelse och bra mat (jag är folkhälsovetare). En sak som nämnts ibland är att barnen/ungdomarna är rädda för att byta om ifall nån fotar med mobilen och det kanske hamnar på sociala medier. Sånt slapp ju vi att oroa oss för förr… Själv tyckte jag faktiskt oxå att gympan var jobbig. Jag hade dåligt bollsinne och tyckte att det var en hemsk känsla att “förstöra för laget”.
Ja, mobiler förstör mycket på det sättet. Men det är ju ganska enkelt löst med dusch- och ombytningsbås, vill man så går det att lösa.
Jag kan förstå “hoten” som föreligger idag med mobilkameror och annat som kan utsätta barnen och ungdomarna otrevligheter. Och framförallt löst folk som nyttjar situationerna. Jag tycker inte om det. Men jag gillar inte heller lättjan som många verkar komma släpandes på. Det där om pulshöjande aktivitet är rentav skrämmande. Jag lider med dem, på så många sätt. Själv älskade ju (oftast) gymnastiken
Ja, det är ju så. Men allt går ju att lösa om man vill, ombytningsbås och duschbås t.ex. Då kan man vara ifred!
Personligen älskade jag gympan men den där serien gör mig bara deppig. För visst, det är grymt och se Kalle aktivera kidsen men alla skolor har inte en Kalle att tillgå…
Nej, så är det ju. Men man hoppas ju att lärare, rektorer och framförallt föräldrar uppmärksammar problemet och gör något åt det, att de blir inspirerade!
Jag har precis börjat kolla på det där programmet och det är så himla intressant. Personligen har jag (nästan) alltid älskat skolidrotten, men jag förstår verkligen varför man inte gör det!
Absolut, jag också. Jag tror det mesta hänger på föräldrarna och att ha ett aktivt liv utanför skolan.
När jag har elever som knappt orkar springa och köra datten/kull för att de aldrig sysslar med sånt annars… det gör mig SÅ ledsen! Skolan måste få in mer rörelse när inte hemmet bjuder på det i samma utsträckning längre!
Ja, samtidigt som hemmet verkligen inte kan lägga allt ansvar på skolan.
Jag känner igen mig så mycket i deras tänk. Jag var inte heller den som gillade att gympa (skolgympa) och röra på mig (det har kommit först nu när jag är äldre) Jag tror att mycket kommer från hemmet! Mina föräldrar har aldrig rört på sig eller förespråkat rörelse. Sen finns det en ålder som går ut på att man ska inte vara med på någon gympa helt enkelt, omognad! Man gaggar ihop sig och triggar igång något som gör att allt är fel med gympan!
Detta sista programmet som sändes fick jag en klump i magen, det gällde att duscha efter gympan! Jag duschade i mellanstadiet och den upplevelsen gjorde nog att jag inte ville duscha inför andra igen. Varför måste det finnas öppna duschar, är det så svårt att ha en dörr med ett lås på? Det är en känslig ålder när det börjar hända mycket med kroppen och mycket är pinsamt. Det ser jag på min 17-åring här hemma!
Jag tycker det är mer synd om ungdomarna idag när det finns mobiler, all filmning och foto!
Håller med dig, tror mycket kommer från hemmet. Och osäkerheten, förbjud mobiler/plattor på lektionerna och skaffa duschbås och omklädningsbås så folk kan få vara ifred.