När lördagseftermiddagen närmade sig kväll packade vi en ryggsäck med lite plockmat och en filt, satte Zack i bärselen och snörade på oss vandringsskorna. Miniäventyr på g!
Vi gick genom området, korsade en övervuxen gräsmatta (shit vad maskrosor växer fort!) och promenerade in i den ljust gröna bokskogen. Gick över en stenig stig och ett perfekt litet hopp för mountainbiken (som måste testas när jag kan cykla igen!) och fortsatte uppåt.
En kort stund senare stod vid på toppen av det lilla berget i området, 109 meter över havet och Zacks första toppbestigning, drygt fem veckor gammal! Härifrån ser man över hela Göteborg, och solen sken från en kanske inte klarblå, men iaf blåmolnig himmel.
Vi packade upp brie, vindruvor, kex, baguette, choklad och päron. Och bubbel till oss och ersättning till Zack, det är ju en bergsbestigning och toppbubbel har blivit en tradition sedan vi toppturade i Norge!
102 möh blev vårt sjätte miniäventyr (läs mer om hur vi tänker här!), och det är en härlig grej att göra. Inte nödvändigtvis för att vi har en baby nu, utan för att det är härligt att se till att man tar sig ut på nya ställen och gör de där sakerna som ofta känns för “små” och sällan blir av. Vi hade likaväl kunnat göra det utan barn, för de här små stunderna är så himla värda!
Sen drog molnen in, Zack kräktes på hela sina kläder och det började ösregna över filt, fika, bubbelglas och bebisgrejer. Jag plockade snabbt ihop alla prylar och mat som låg utspritt över hela filten medan sambon tog med Zack in i under alla träd för att söka skydd mot regnet som nu vräkte ner. Så nu kommer vi komma ihåg det lite extra, lite väderpanik i paradiset!
Så dagen tips blir: Packa bubbel och plockmat, ta med respektive eller vänner och dra upp på närmsta topp så får du en kväll till att spara bland alla andra härliga minnen!
