En vindstilla och solig dag betyder ingen surf och istället mountainbiking i Tarifa. Ända sen vi kom hit har vi tänkt hyra mountainbike, men det har helt enkelt inte blivit av då vi har haft fullt upp med annat. Tarifa är ju en strandstad omgiven av gröna berg/kullar och perfekt för mountainbike.
Vi betalade 20 EUR var för en Scott Aspect med tillhörande verktyg och cykelhjälm och gav oss iväg vid 1330 med en picknick i ryggsäcken. Mitt önskemål var naturligtvis singeltrack eller lite mer teknisk körning, men mountainbiking i Tarifa innebär mest cross-country så vi bestämde oss för en rutt på 42 km.
Vi susar förbi landsbygden och möter getter och kossor i vägkanten. Det blommar fortfarande och doftar av nyslaget hö, inte riktigt den bilden man har av Spanien. Benen trampar på och vi är glada över de 4 literna vatten som vi fick med oss, det kommer att behövas en dag som denna!
Vi börjar i Tarifa som ligger nere vid havet. Första 14 kilometerna var asfalt, första halvan platt för att sedan börja stiga upp i bergen. Väl uppe där grusvägen började tog vi lunchpaus och hittade en supermysig liten plats under lummiga, gröna träd. Vi fortsatte ytterligare 14 kilometer i mer eller mindre uppförsbacke. Vi stannar och jag sköljer huvudet i en liten bäck, snacka om svettigt i den stekande solen!
Vi trampar fram under lummiga träd, hälsar på får som slöar i skuggan och svettas under hjälmarna. Det är strax över 20 grader i luften, inte så varmt för att vara i Sverige men så här nära Afrika är solens strålar stekande. Utsikten är magisk, vi tittar ut över Tarifas långa, gula stränder och vackra, ljust blå vatten.
Grusvägen fortsätter, det är en bilväg och inte den mest spännande för mig som gillar mer teknisk cykling. Kossor, getter, hästar, svarta grisar och får går fritt här i bergen och vi cyklar mitt bland dem, en rolig upplevelse! Den sista biten innan vårt glasstopp på det lilla caféet El mirador är det nerförsbacke och det är så skönt att få lite kyla av fartvinden. På andra sidan havet ligger Afrika, sikten är klar och vi ser massor av små byar och mindre städer i Marocko. Fortsätter vår tur, ner för asfaltsvägen mot Tarifa, svänger av ner i naturreservatet där vi åkte roadtrip.
Trampa, svettas, hålla balansen. Nu får vi äntligen cykla lite på riktigt, lite singletrack. Vi cyklar i en hage ut med havet, fina vägar blandat med riktigt tekniska avsnitt. Ryggsäcken studsar runt på ryggen, svetten börjar bryta ut i pannan och rinner på insidan av glasögonen. Det här är kul, riktigt kul!
Det är svårt att hitta singletracks här, men det lilla tipset vi fick var bra. Roliga utmaningar, sten, flow. Vi cyklar här en timme, stannar för vattenpauser och för att bära cyklar över staket. Egentligen är det nog en vandringsled och inte gjort för mountainbike, men det spelar ju ingen roll.
Den sista biten cyklar vi genom stan och när vi lämnar tillbaka cyklarna har vi varit ute 6 timmar, cyklat 44 km varav 29 km av dem i uppförsbacke… Trötta ben, glada ansikten, undervätskade och ont i rumpan (nej, jag hade hoppats på mer singletrack och körde i mountainbikebyxor utan vaddering…!).
En grym dag helt enkelt!
Ser helt fantastiskt ut! Och för mig som är en första klassens fegis lockar grusvägarna massor. När det blir trixigt blir jag bara rädd och glömmer njutningen :) Värmen skulle jag också kunna klara av. Håller på frysa ihjäl här hemma!
Då är det ju perfekt med grusvägarna! :) Skickar lite värme!
Ser verkligen grym ut! Vilka vyer! :-)
Ja, det är så vackert! Mycket grönare här än på många andra ställen i Spanien.
Åh, låter verkligen som en grym dag!
Vad bra det är med cykling egentligen. Man får uppleva så mycket medan man rör på sig!